Redo för skolan: Hur du som förälder kan stötta ditt barn genom första skolåren och hantera konflikter

Sammanfattning:

Konflikter är oundvikliga i relationer, oavsett ålder eller kulturell bakgrund. Vissa individer växer upp i miljöer där konflikter är antingen undvikna eller ständigt närvarande. Denna studie av Jesper Juul utforskar hur konflikter uppstår, hanteras och bearbetas, och betonar den inlärda praxis som formar vuxnas förmåga att hantera konflikter. Den tar också upp barnens naturliga beredskap för konflikter och hur de lär sig hantera dem genom observation och imitation. Inte bara kan vuxna lära barn vissa livsfärdigheter, men barnens okomplicerade sätt att uttrycka och hantera konflikter kan också vara en lärorik lektion för vuxna. Detta leder till en djupare förståelse för de mänskliga dynamikerna i konflikthantering, och hur både medfödda och inlärda faktorer spelar en roll i vår förmåga att navigera i en värld fylld med motsättningar och önskningar.

En Djupgående Studie av Konflikthantering och Inlärning: Hur Vuxna och Barn Påverkar och Lär av Varandra

Ett sammanboende eller ett samarbete med andra människor, oavsett ålder, är inte möjligt utan konflikter. Det enda vi kan välja är hur vi förhåller oss till dem när de uppstår. Vissa människor har vuxit upp i familjer där alla konflikter sopades under mattan och gillar därför delvis inte konflikter och saknar också träning i att hantera dem. Andra kommer från familjer där det ständigt fanns bråk och konflikter, vilka gjorde dem olyckliga, eftersom de aldrig löstes. Dessa människor är ofta benägna att undertrycka konflikter i sin egen familj när de blir vuxna och får egna barn, eftersom konflikten för dem är detsamma som olycka.

Många av oss som har barn och barnbarn idag har vuxit upp under en tid då vuxna med ett gott och ärligt hjärta trodde att konflikter skulle döljas för barnen. Andra har vuxit upp i en generation där konflikter ofta ledde till föräldrarnas skilsmässa, så båda parter har en något dubbel relation till konflikter i deras familj.

En konflikt uppstår när två människor har motsatta eller ibland bara olika behov eller önskningar. Och eftersom inte två människor är lika, betyder det att vi upplever konflikter varje dag. Dessutom är vi inte så sällan också i konflikt med oss själva; en del av oss vill en sak, och en annan del vill något annat.

När vi upplever ett behov kan den efterföljande processen förlopa på två sätt.

  1. Behov – Tillfredsställelse – Lugn

Vi känner ett behov (hunger till exempel), varefter vi äter och blir mätta.

  1. Behov – Frustration – Strid – Sorg – Lugn

Vi känner ett behov (för närhet till exempel); den andra är inte tillgänglig, och vi blir frustrerade och försöker få kontakt, men avvisas; vi blir ledsna, gråter och blir lugna.

Missförstådd omsorg

Det första förloppet är vår gemensamma föreställning om paradiset. Det andra förloppet möter vi ofta i vår jordiska vardag, så låt oss titta lite på de två elementen ”strid” och ”sorg”.

När vi upplever ett behov som till exempel ”Jag skulle vilja att du lägger ifrån dig din bok och intresserar dig lite för det som jag vill dela med dig”, är det första (och för många vuxna även det svåraste) att uttrycka sitt behov. Många av oss har vuxit upp i familjer där det ansågs fel eller egoistiskt att helt enkelt säga vad vi ville ha, med det resultat att vi som vuxna ofta går direkt till frustrationen: ”Måste du alltid läsa?”, ”Varför säger du aldrig något?”, ”Du bryr dig aldrig om mig!” och så vidare. Men även om vi nu uttrycker vårt behov, kan vi fortfarande riskera att den andra svarar med ett: ”Jag har inte tid just nu”, ”Jag har inte lust att prata med dig nu, kan det inte vänta till imorgon?” eller kanske bara ett kvävt, irriterat ”Vad är det nu?”.

När det händer börjar striden eller förhandlingen, som det kanske borde kallas, för det är inte strid som i krig som menas. Men även den bästa förhandlaren kan förlora (det är ofta barns situation i förhållande till vuxna: ”Får jag en glass?”, ”Får jag inte stanna uppe länge?”). Ibland är våra behov så olika att vi inte kan mötas, och när det händer finns det egentligen bara en sak att göra: att sörja förlusten.

Sorgen är det enda som kan återställa vår egen inre balans – återskapa lugnet. Att inte få det vi önskar mest är alltid en sorglig förlust på något sätt. Det kan vara ett inte särskilt viktigt behov, där sorgen därför bara känns som en liten besvikelse, eller det kan vara så livsviktigt att sorgen känns överväldigande.

Som barn fick många av oss inte möjlighet att bearbeta den stora, medelstora eller lilla sorgen. De vuxna bröt in med sina: ”Nu ska du vara snäll (rimlig, förnuftig, stor)”, ”Sluta upp med att göra så där!”, ”Låt mig slippa sådant strunt!” Vi var tvungna att svälja sorgen och stanna i frustrationen. Vi underordnade oss, och efter sju till åtta års träning kunde vi bära en förnuftig, snäll, rimlig eller vuxen mask, och våra föräldrar kunde gratulera sig själva och varandra med att vi åtminstone till synes hade blivit harmoniska (=inte besvärliga).

Ett av resultaten av denna missförstådda omsorg är att många vuxna har förlorat känslan av sorg. De känner bara frustration och reagerar därför med att skrika, skälla ut, förebrå, och slå när de inte kan få vad de saknar. Detta hindrar dem förstås ofta från att få vad de vill ha, men det lämnar dem också ofta missnöjda, även om deras omgivningar försöker uppfylla deras krav.

Den kulturella faktorn

Det finns också en kulturell faktor utöver de psykologiska mekanismerna. Här i Skandinavien innebär det att tecknet på konflikt ofta är tystnad eller distans, till skillnad från den södra kulturen, där konflikt vanligtvis resulterar i skrik och rop samt stor kroppslig aktivitet.

När man växer upp i Skandinavien betyder det att man som barn ofta känner av konflikten, men är mystifierad i förhållande till dess exakta innehåll. Barn i vår kultur kommer därför ofta fram till att det är något fel med dem, men på ett underligt diffust och ospecifikt sätt.

Det betyder inte att skrik och rop är ”bättre”; det är bara annorlunda, och det skapar en annan beredskap för konflikt hos barnen när de blir vuxna. Även om dessa karakteristiska sätt att bete sig är ganska typiska för de nordliga och sydliga regionerna, betyder det inte att de är medfödda. De är inlärda. Vi lär oss dem i vår familj. Barn är födda med den beredskap för konflikt som skisseras i punkterna 1 och 2 tidigare i detta inlägg, men utan det viktigaste förhandlingsverktyget, som är språket och förmågan att använda det för att uttrycka oss själva. Precis som på de flesta andra områden av små barns utveckling, där de börjar med grovmotoriken (stora rörelser i de stora musklerna) och slutar med finmotoriken (små rörelser i de små musklerna, stämbanden till exempel), börjar de också uttrycka frustration och konflikt ”med armar och ben”, så att säga.

När det gäller bearbetning av konflikter med hjälp av språket (finmotoriken) lär sig barn nästan uteslutande genom exempel; det vill säga från sina föräldrar, vars sätt de imiterar (samarbetar med). Och det gäller här som i alla andra sammanhang: Barnen lär sig av sättet vi gör saker på, inte av sättet vi berättar för dem hur de ska göra dem. Så när barnen har blivit fem-sex år gamla, gör de som vi gör, och eftersom ingen av oss är perfekta, är inte heller barnen det.

Vuxna kan lära av barn

Även om mindre barn fortfarande använder ”armar och ben” när de är i konflikt, kan de flesta av oss lära oss något av den självklarhet med vilken de uttrycker sina behov. Många äktenskap och många relationer mellan barn och föräldrar skulle trivas betydligt bättre om alla parter med självklarhet använde de grundläggande meningarna i det personliga språket:

”-Jag vill…”

”Jag vill inte…”

”Jag gillar…”

”Jag gillar inte…”

”Jag vill ha…”

”Jag vill inte ha…”

Samtidigt har de flesta barn i den åldern behållit förmågan att sätta den rätta musiken till orden. De skriker när de är frustrerade; gråter när de är ledsna; skäller ut när de är arga. Många vuxna har förlorat dessa två värdefulla egenskaper, till stor skada för deras livskvalitet.

Barnen kan lära sig av oss hur man använder språket för att bearbeta konflikter, vilket inte ska förväxlas med ”att tala förnuftigt om saker och ting” eller att ”ta det lugnt” eller ”vara nu logisk”. Människan är inte ett rationellt väsen; särskilt inte när vi är i konflikt med oss själva eller varandra. Barnen kan lära av vårt exempel. Hur gör pappa och mamma när de är i konflikt med varandra? Hur gör pappa och mamma när de är i konflikt med oss? Barnen är som alltid den spegel i vilken vi ser oss själva tydligast, och de är som alltid en inspiration att titta på vårt eget sätt att fungera och förbättra detta.

Som vuxna kan vi lära barn att läsa, skriva och räkna. Vi kan lära dem att inte gå över gatan vid rött ljus och sådana praktiska och nödvändiga färdigheter. Men när det gäller de verkligt viktiga sakerna i livet är det ofta barnen som kan lära oss mest – även om de är ”dömda” att efterlikna oss.



Redo för skolan: Hur du som förälder kan stötta ditt barn genom första skolåren och hantera konflikter

Jesper Juul

Ort: Danmark

Visa profil

Kommande evenemang/kurser

6 mars 2025 Malmö/LiveStream
Utbildning Föräldracoach & Familjecoach
8 mars 2025 Malmö/LiveStream
Utbildning Diplomerad Familjehandledare
26 april 2025 Online Live
Utbildning Föräldracoach & Familjecoach
3 juni 2025 Göteborg/LiveStream
Utbildning till Föräldracoach & Familjecoach
5 juni 2025 Göteborg/LiveStream
Utbildning Diplomerad Familjehandledare
18 september 2025 Stockholm/LiveStream
Utbildning Föräldracoach & Familjecoach
20 september 2025 Stockholm/LiveStream
Utbildning Diplomerad Familjehandledare

Se alla händelser

Anmäl dig till vårt nyhetsbrev

Dela