Direkt svar
När vi blir alltför upptagna av att lösa problem snabbt kan vi ibland agera för att minska vår egen känsla av otillräcklighet snarare än för att hjälpa familjen på bästa sätt.
Snabb sammanfattning
- Hjälpande yrken väcker starka känslor.
- Obehag kan leda till överaktivitet.
- Snabba lösningar är inte alltid hjälpsamma.
- Familjens process måste få ta plats.
- Självreflektion är en professionell kompetens.
Varför händer detta?
De flesta som arbetar med familjer bryr sig på riktigt.
När ett barn far illa.
När föräldrar kämpar.
När utvecklingen står still.
Då väcks ofta en stark önskan att göra något.
Direkt.
Nu.
Men ibland handlar vår handlingskraft lika mycket om oss själva som om familjen.
Vi känner:
- frustration
- maktlöshet
- oro
- otålighet
Och då finns risken att vi börjar driva processen snabbare än familjen kan bära.
Vi ger fler råd.
Fler uppgifter.
Fler lösningar.
Inte alltid för att familjen behöver det.
Utan för att vi behöver känna att vi gör nytta.
Vad gör du istället?
1. Ställ en ärlig fråga till dig själv
Vem är mest stressad över situationen just nu?
Familjen eller jag?
2. Respektera processens tempo
Förändring tar ofta längre tid än vi önskar.
3. Lyssna mer än du löser
Många familjer behöver förståelse innan de behöver lösningar.
4. Reflektera efter varje samtal
Fråga dig:
- Vad gjorde jag för familjens skull?
- Vad gjorde jag för att lugna mig själv?
Sammanfattande insikt
En av de mest avancerade professionella färdigheterna är att skilja mellan familjens behov och sin egen önskan att hjälpa.
När vi lyckas med det blir våra insatser både mer träffsäkra och mer respektfulla.
Och det är ofta då familjer börjar hitta sina egna hållbara lösningar.
