Direkt svar
I många fall är beteendet inte själva problemet utan ett symptom på att något i barnets relationer eller livssituation inte fungerar tillräckligt väl.
Snabb sammanfattning
- Symptom är signaler.
- Beteendet är sällan hela problemet.
- Barn samarbetar mer än vi tror.
- Relationer påverkar utvecklingen.
- Hela familjen behöver inkluderas.
Varför händer detta?
När ett barn får etiketter som:
- aggressiv
- trotsig
- omotiverad
- lat
- ouppfostrad
är risken stor att fokus hamnar på barnet.
Men symptom fungerar ungefär som brandlarm.
Ingen skulle försöka lösa en brand genom att ta ur batteriet ur brandvarnaren.
Ändå gör vi ibland något liknande i arbetet med barn.
Vi försöker få bort signalen.
Istället för att förstå varför signalen uppstod.
Ett barn som slåss kanske känner sig maktlöst.
Ett barn som vägrar samarbeta kanske kämpar för sin integritet.
Ett barn som drar sig undan kanske har slutat tro att det lönar sig att uttrycka sina behov.
Om vi bara arbetar med beteendet riskerar vi att missa orsaken.
Vad gör du istället?
1. Byt fråga
Från:
”Hur får vi bort beteendet?”
Till:
”Vad berättar beteendet?”
2. Kartlägg sammanhanget
Undersök:
- När uppstår beteendet?
- Med vilka personer?
- I vilka situationer?
3. Involvera föräldrarna
Föräldrar är inte problemet.
De är den viktigaste delen av lösningen.
4. Leta efter mönster
Symptom uppstår sällan slumpmässigt.
Det finns nästan alltid ett sammanhang.
Sammanfattande insikt
När vi ser barns beteenden som budskap istället för störningar öppnas helt nya möjligheter till förändring.
Då blir fokus inte att korrigera barnet utan att förstå relationerna runt barnet.
