Direkt svar

Föräldrar som verkar omotiverade är ofta mer motiverade än vi tror. Det som ser ut som brist på motivation handlar ofta om rädsla, skam, uppgivenhet eller tidigare erfarenheter av att misslyckas. Förändring börjar sällan med övertalning. Den börjar med förståelse.

Snabb sammanfattning

• De flesta föräldrar vill att deras barn ska må bra.
• Motstånd är ofta ett tecken på osäkerhet, inte ovilja.
• Ju mer vi försöker övertyga, desto större blir ofta motståndet.
• Föräldrar behöver känna sig förstådda innan de är redo att förändras.
• Nyfikenhet fungerar ofta bättre än argument.

Varför händer detta?

En av de vanligaste frustrationerna bland professionella är att möta föräldrar som inte verkar vilja förändra någonting.

Kanske har skolan kallat till möte flera gånger.

Kanske har socialtjänsten erbjudit stöd.

Kanske har familjen fått konkreta råd och förslag.

Ändå händer väldigt lite.

Det är då många börjar tänka:

”De är inte motiverade.”

Men här finns en viktig fråga:

Är de verkligen omotiverade?

Eller är de rädda?

De flesta föräldrar vill att deras barn ska må bra.

De flesta föräldrar vill lyckas i sin föräldraroll.

De flesta föräldrar vill se sina barn utvecklas.

Om det ändå inte sker någon förändring beror det ofta på något annat än bristande vilja.

Kanske känner föräldern sig misslyckad.

Kanske är situationen överväldigande.

Kanske har de försökt förändra saker många gånger utan att lyckas.

Kanske känner de sig granskade och dömda.

När människor upplever skam eller otillräcklighet blir det vanligt att de försvarar sig.

De förklarar.

Förnekar.

Argumenterar.

Drar sig undan.

Det kan se ut som motstånd.

Men bakom motståndet finns ofta en människa som känner sig sårbar.

Det största misstaget professionella gör

När vi upplever att någon inte vill förändras är vår naturliga reaktion ofta att argumentera mer.

Vi förklarar.

Informerar.

Övertygar.

Kommer med fler råd.

Men ju mer vi trycker på, desto mer försvar uppstår ofta.

Det är mänskligt.

Ingen tycker om att bli övertygad om att de har fel.

Ingen tycker om att känna sig otillräcklig.

Därför blir övertalning ofta en återvändsgränd.

Ju mer vi försöker skapa motivation utifrån, desto mindre kontakt får vi med den motivation som redan finns inuti personen.

Tänk om motivation inte är problemet?

Ett perspektiv som ofta förändrar hela samtalet är att utgå från att motivation redan finns.

Föräldern sitter trots allt i rummet.

Föräldern har kommit till mötet.

Föräldern lyssnar.

Föräldern svarar.

Någonstans finns det redan en önskan om att situationen ska bli bättre.

Frågan är inte:

”Hur skapar jag motivation?”

Frågan är:

”Vad står i vägen för den motivation som redan finns?”

När vi börjar undersöka den frågan händer ofta något nytt.

Vad gör du istället?

1. Sluta övertyga

Nästa gång du märker att du börjar argumentera för förändring, stanna upp.

Fråga dig själv:

Försöker jag förstå eller försöker jag övertyga?

Människor förändras sällan när de känner sig pressade.

2. Utforska ambivalensen

Förändring innehåller nästan alltid två sidor.

En del av personen vill förändras.

En annan del vill att allt ska fortsätta som vanligt.

Fråga exempelvis:

”Vad skulle vara bra med en förändring?”

Och sedan:

”Vad skulle vara svårt med den?”

Då får båda sidor plats.

3. Bekräfta svårigheten

Många föräldrar känner sig ensamma i sin kamp.

Att höra någon säga:

”Jag förstår att det här inte är lätt.”

kan ibland skapa mer rörelse än tio goda råd.

4. Leta efter små framsteg

Professionella fokuserar ofta på det som inte fungerar.

Men motivation växer när människor upptäcker att de redan lyckas med något.

Fråga:

”När fungerar det lite bättre?”

”Vad gör ni då?”

”Vad verkar hjälpa?”

5. Visa respekt för förälderns tempo

En av de svåraste professionella färdigheterna är att stå ut med att människor förändras långsammare än vi önskar.

Men hållbar förändring kan inte pressas fram.

Den behöver få mogna.

Ett exempel från verkligheten

En skolkurator beskriver en mamma som ”omotiverad”.

Mamman kommer sent till möten.

Har inte gjort det som överenskommits.

Verkar undvikande.

När kuratorn börjar ställa frågor visar det sig att mamman är övertygad om att hon redan har misslyckats som förälder.

Varje möte känns som ännu ett bevis på det.

Plötsligt ser situationen annorlunda ut.

Problemet är inte brist på motivation.

Problemet är skam.

Och skam löses inte genom fler krav.

Den löses genom relation, respekt och förståelse.

Sammanfattande insikt

De flesta föräldrar är betydligt mer motiverade än de verkar.

Det som ser ut som motstånd är ofta rädsla.

Det som ser ut som likgiltighet är ofta uppgivenhet.

Det som ser ut som ovilja är ofta en önskan att skydda sig själv från ännu ett misslyckande.

När vi slutar försöka skapa motivation och istället börjar förstå vad som står i vägen för den, förändras ofta hela samtalet.

Och det är ofta där verklig förändring börjar.